fredag 28 januari 2011

Essäanalys!

- Hur ser dispositionen ut?
- Finns det en röd tråd och hur skapas den?
- Hur använder sig författaren av referenser?
- Beskriv språket som författaren använder.


Essän har en disposition som är bra uppdelad med små rubriker så att man får ett gott intryck av vad man kommer att läsa och man börjar tänka kring ämnet själv.
Inledningen tycker jag ger en ett försprång när man börjar läsa texten om vad det kommer att handla om, det ger en även en chans att tänka själv när hon avslutar inledningen med två frågor.
Hon fortsätter sedan med att skriva små underrubriker som gör att det blir lätt att följa med i texten och man blir lite lockad att fortsätta att läsa. I hennes avhandling finner man några referenser och citat och hoppar ur den röda tråden med sina egna tankar för att sedan komma tillbaka till dem.

Jag ser en tydlig röd tråd i texten och man ser att hon går ur den röda tråden ibland för att blanda in sina egna tankar och värderingar men kommer tillbaka och det blir en intressant text att läsa, det får en att börja tänka själv.
Hon redovisar resultat ur forskning som gjorts och blandar dessa med att citera professorer etc för att sedan svara med sina egna tankar på sina referenser.
Ann ger en än chans att hela tiden kunna tänka själv kring ämnet vilket jag tycker är bra.

Ann Heberlein använder sig av sina referenser på ett mycket skickligt sätt då hon använder sig av många referenser som hon sedan knyter ihop till texten på ett bra sätt, detta gör att essän får en tyngd i orden. Detta gör även ämnet intressant att fördjupa sig i.
Språket i essän är formellt men jag hittade inga ord som jag var tvungen att slå upp i en ordbok för att förstå utan det var ett lätt och tilltalande språk som användes och det är på grund av det som gör essän så kul att läsa. Hade inte språket varit lätt att läsa så hade man tröttnat väldigt snabbt men jag anser att Ann Heberlein lyckas fånga språket på ett bra sätt!

De tre sakerna jag ska ta med mig till min essä är att jag ska försöka finna många referenser till mitt ämne. Det andra jag ska göra är att försöka så gott jag kan binda referenserna till min essä.
Det tredje jag ska göra är att använda bra underrubriker som Ann har gjort.

måndag 17 januari 2011

Kalla analysen vad fan du vill!

Handling: Kalla det vad fan du vill är en bok som handlar om familjen Irandoust som består av mamma Panthea, pappa Amir, dotter Bahar och sonen Shervin.
Handlingen beskriver hur familjen Irandoust invandrar till Sverige från Iran och beskriver hur de tacklar de olika problemen så som språk och andra kulturella skillnader (kulturkrockar).
Man får se i boken perspektivet av att vara invandrare och hur invandrare ser på Sverige och på dess högtider, detta ser man genom berättelser bland annat från familjen Irandoust.
Jag anser att boken är väldigt osammanhängande då till exempel jag läser att Shervin går på dagis och leker med andra barn för att sedan i nästa mening läsa att han är 13 år, röker och har skägg (väldigt osammanhängande).
Handlingen är svår att få fångad under en viss tidsperiod men i texten får man ”ledtrådar” i form av när Panthea gifte sig och när familjen Irandoust anländer till Sverige.
Boken har både en inre och en yttre handling, den inre är om familjen Irandoust och den yttre handlar om alla händelser omkring dem.
Jag skulle helt klart tänka mig att boken är som tagen ur en verklig händelse/upplevelse, eller som någon invandrar familj lätt skulle kunna känna igen sig i.
Jag skulle gissa på att boken bygger på författarens egna upplevelser men det kanske inte är allt som är helt sant.
Boken är i sig inte symbolisk då den skildrar utanförskapet och invandrarna i Sverige, dock så finns det vissa delar som kan anses som symboliska, som till exempel att Bahar och Marcus är ett par.

Personerna: Familjen Irandoust är såklart personerna som boken kretsar kring, den som jag ser som huvudpersonen är Bahar som är en envis tjej som vill göra som hon vill utan att föräldrarna lägger sig i, som till exempel att hon i slutet av boken blir muslim och börjar med att bära slöja.
Hon är även ”stöttepelaren” i familjen eftersom att hon är den som kan språket bäst och får ibland agera tolk för hennes föräldrar.
Panthea är den andra personen i boken som får mycket utrymme, hon är en väldigt nyfiken kvinna och lånar böcker från biblioteket och läser dem fast hon inte vet vad de handlar om och lyssnar på svensk musik för att lära sig språket.
Den personen som får minst svängrum i boken är brodern Shervin, i början av boken är han nästan inte med alls, det gick flera kapitel utan att hans namn ens nämns.
Amir är pappan som inte heller man läser mycket om men han finns alltid där i bakgrunden.
Bifigurerna i boken är alla utomstående ur familjen Irandoust bland annat: Markus, Hassan, Said, Mirza, Bijan, Ahmed, Czesar, Mahtab, Bertil, Parvin och Moses.
Jag anser att alla karaktärer utvecklas allt eftersom boken går och när man jämför början med slutet så är det helt andra personer än vad de var i början av boken.
Kanske är det något som författaren vill säga oss? Att människor förändras med tiden speciellt om man tar familjen Irandoust som flyttar till Sverige och då tvingas att ändra sitt beteende.

Miljön: Handlingen utspelas i Malmö och Irandousts hem, miljön beskrivs inte alltför ofta i boken men det förekommer speciellt när Marcus för första gången sätter sin fot i Irandousts hem då man får en känsla av att lägenheten är överfylld med massor av dekorationer och annat.
Men även när Panthea har bjudit hem sin jobbar kompis som man får en bild av hur hemmet ser ut.

Samhället: Boken i sig tycker jag speglar invandrarens syn på samhället vad som är orättvist som till exempel när Panthea ska söka jobb som kärnfysiker och hennes utbildning blir ratad även om hon har erfarenhet från Teheran.
Kanske vill författaren väcka uppmärksamhet eller bara förmedla att såhär är fallet?

Språket: Språket i boken är väldigt jobbigt att läsa bland annat för att man försöker förmedla den skånska dialekten i svenskan och för att man i vissa fall använder helt obegriplig engelska som inte går att läsa, det gör att jag inte gillar boken utan bara anser att den är jobbig och tråkig och vill bara lägga den ifrån mig.
Kapitlen i boken är oftast inte kopplade till varan eller sammanhängande över huvudtaget utan det hoppar hit och dit vilket också gör boken jobbig och krånglig att läsa.
Språket är väldigt fritt och det märker man på alla svordomar och att det inte alltid är ett ”korrekt” språk som skulle ratas av äldre människor, men så riktas inte boken till dem heller utan till ungdomar då det här språket är mer accepterat.

Författaren: Författaren skriver boken som om denne satt på ett moln och dinglar med benen och både ser och hör vad alla tänker och säger.
Författaren lägger inte in egna kommentarer utan låter personerna i boken tala för författaren.

Avsikten: Jag tror att författaren har skrivit boken för att upplysa människor om hur invandrare har det när de kommer till ett nytt land, hur kulturerna krockar med varandra.
Men även att människor är olika och det är bara att gilla läget.
Av mig så har jag inte uppfattat boken på något speciellt sätt utan jag har inte fått någon ny bild av utanförskapet eller någon ny ”aha” upplevelse.